Igår så var Luna så galet pigg. När jag gick ut med henne på fältet en bit för att hoppa upp så började hon takta och sprang i en liten halvcirkel och innan jag hinner flytta på mig så sparkar hon mig på knäet. Hon har ALDRIG, aldrig aldrig aldrig ens lyft ett finger för att göra ansats till att sparkas eller bitas, så jag skrek rakt ut både i smärta och framför allt chock.

 

Insåg redan då att jag kanske skulle få ge upp tanken på ett bra dressyrpass, och i början var hon mycket riktigt mer på bakbenen än inte och kunde knappt trava utan att hoppa och vilja galoppera. Men efter ett tag så lyckade jag faktiskt kunna både trava och galoppera i bra form på volten och när jag kände mig nöjd så galopperade jag av henne lite i hennes egna valda tempo och lät det gå till historien sedan.