Idag så gick det jättebra att sadla och borsta, jag gick sedan en sväng ut på fältet, hoppade upp(vilket gick utmärkt) och red sedan hem, då var hon självklart pigg och glad. Provade att för första gången rida med spö och det  brydde hon sig inte alls om, det var bra att ha när hon började vilja slippa undan, då kunde jag rama in henne lite mer.

 

Skulle gå upp på grusvägen men då var Luna på andra sidan hagen, och hon ville självlart inte gå ifrån henne. Så jag bråkade en del med henne innan hon bestämde sig för att vi kunde gå en sväng på fältet igen. Då ville hon faktiskt trava självmant, så det gjorde jag ett tag. Hon sparkar gärna efter skänkeln och verkar inte riktigt förstå att jag vill trava, för hon älskar att trava, det gör hon. Sedan så ville hon veeerligen inte gå igen, stod och sparkade, backade, snurrade, stegrade... Men jag satt lugnt kvar och lät henne hållas så vi slutade som vänner ändå ;)

Det är ungefär som att rida in världens bitchigaste unghäst. Hon är känslig, kan inte mycket, men har så himla mycket egna åsikter och drar sig inte för att få riktiga ryck. Hon är också en av de stallmognaste hästar jag vet, och så har hon alltid varit, redan innan vi köpte henne( vi blev varnade för att rida ut själva på henne) så därför bryr jag mig inte så mycket om att hon bråkar, det är helt enkelt sån hon är.