När jag slutat rida på Miramis, som shettisen hette, våren 2010 så letade jag häst att köpa. Jag tänkte väl att jag skulle få en häst någon gång men mina föräldrar verkade inte överdrivet intresserade. Jag kommer ihåg att jag drömde om att jag kanske, kanske, skulle få en häst på min födelsedag, men det var bara en dröm som jag var helt säker på aldrig skulle hända, särskilt inte eftersom att vi skulle vara borta.

 

Jag kommer ihåg att jag tidigare sett en lapp på mammas skrivbord där det stod "hästnet" och en adress, men jag tänkte att det var väl bara att mamma skulle komma ihåg att titta på annonser, så jag tänkte inte mer på det. Men, på min födelsedag i husvagnen så fick jag ett litet papper där det stod att jag skulle få provrida en häst samma dag. Jag trodde att de skojade, det gick liksom inte in. Tro mig, jag tänkte inte på själva födelsedagen ett dugg den dagen, att vara och provrida Luna på Loviseholm var häftigt nog. Jag kommer ihåg att jag såg en häst i stallet, och sa till pappa att den var jättefin, men det kunde omöjligt vara den. Men så var det min plutt! Där ser man! Samma sommar köpte vi Heike van Haps, min lilla minishettis.