Om man tänker efter så gäller det ordspråket nästan alltid- och det stämmer. Många har hästar som blivit skadade eller sjuka men oftast öppnar det nya möjligheter. 

Till exempel när Luna fick fång, det var i en otroligt jobbig period och så hände det, och känslan av att veta att jag kanske aldrig mer kunde sitta på hennes rygg eller att hon ens skulle leva mer knäckte mig verkligen, men allt blev bra även fast det tog tid och nu har jag nästan inga minnen från den perioden, jag antar att jag har förträngt det( haha vad djupt det lät! ;) ) 

 

Men nu så har jag en helt annan syn på ridningen och  hästarna. Jag är så glad att jag har dem, så jag ser till att vara nogrran med att verkligen gå ut varje dag, kolla allting extra noga och lägga ner så mycket tid som behövs med dem- och ridpassen är mer planerade och seriösa. Jag tror att jag behövde en liten knuff för att verkligen uppskatta allt jag har.