Jag har inte gett upp hoppet än
...men jag är på god väg. Allt känns meningslöst... Självklart är jag så glad för allt som jag har, men jag kan inte förstå att jag måste ta itu med allt det svåra... Att jag aldrig kan få ha något LÄNGE och vara lycklig med det LÄNGE. Alltid ska det vara såhär... Är det för att jag uppnådde en för hög nivå av lycka? Var jag tvungen att komma ner på jorden när det gick som bäst?
Men varför jag? Varför får tusentals andra hästägare tävla svinhöga klasser och ha friska hästar länge och väl och aldrig behöva avbryta? Är det någon som behöver komma ner på jorden så är det dem. Är det för mycket begärt att ens sikta på en endaste liten träningstävling? Att jag kanske aldrig får den chansen igen.
Kan meddela att Luna mår "bra" men jag har precis stått och mockat ur en halv box med nyupptäckt mögel och i stort sett all halm är smått fuktig. Inte en chans att jag klarar av att mocka ur all halm, det är säkert ett ton... Får nöja mig med hälften så länge. Önskar att Luna bara kan gå ut ur den där boxen snart, misstänker att hon kommer få kronisk hosta.
Är så himla trött på att få leva med att allt bara blir ett enda stort pisshelvete.
Men varför jag? Varför får tusentals andra hästägare tävla svinhöga klasser och ha friska hästar länge och väl och aldrig behöva avbryta? Är det någon som behöver komma ner på jorden så är det dem. Är det för mycket begärt att ens sikta på en endaste liten träningstävling? Att jag kanske aldrig får den chansen igen.
Kan meddela att Luna mår "bra" men jag har precis stått och mockat ur en halv box med nyupptäckt mögel och i stort sett all halm är smått fuktig. Inte en chans att jag klarar av att mocka ur all halm, det är säkert ett ton... Får nöja mig med hälften så länge. Önskar att Luna bara kan gå ut ur den där boxen snart, misstänker att hon kommer få kronisk hosta.
Är så himla trött på att få leva med att allt bara blir ett enda stort pisshelvete.
Längtar efter att få vara människa.
