Folkatorps Ponnyridskola
Ridskolan har gått i konskurs.
Jag började min ridning på FORS ridklubb utanför Kumla, som ligger några kilometer från mig. Jag har haft en oförglömlig tid där men minnen för livet. FORS är verkligen en klubb där alla känner alla, det är en fantastisk känsla att ha vänner man känt i många år som man delar några av de bästa minnerna i sitt liv med och som man även åkte direkt efter skolan för att träffa i stallet, flera timmar innan lektionen började, och bara satt och pratade på loftet eller byggde kojor i skogen.
Jag slutade där när jag skulle fylla 13 år och fick Luna och Heike. Då hade ridskolan nyligen köpts upp av det äldre paret som ägt ridskolan sedan start, i runt 20-30 år. På hösten såldes dock ridskolan igen, till ett par ägare som hade islandshästverksamhet i Kilsbergen och de tog med sig sina islandshästar till ridskolan som tidigare bara haft A och B- ponnyer.
Sedan dess har jag hört, både från min pappa som gick där ett par terminer och lärde sig rida och från våran hovslagare, att ridskolan på sin höjd hade råd att betala hovslagningen samtidigt som de var tvugna att bygga om stallarna då de inte uppfyllde kraven. Ägarna gick ut med att de planerade att bygga ännu ett ridhus, ett större, samt att de skulle anställe en ridskolechef ( observera att ridskolan bara har ca 24 hästar ponnys) och jag förstod att det inte skulle sluta väl.
Idag stod det alltså i Nerikes Allehanda att Ridskolan gått i konkurs. Det stod även att sedan de allra första ägarna sålt ridskolan så har antalet medlemmar i klubben minskat från 300 till 150 medlemmar.
Jag och min förra medryttarshettis, Miramis med bara ett öga, under och efter en tävling och underst en träning, på klubben.
