Tävlar om ett personligt armband med tagel från min häst. Klicka på bilden.

Miramis är den mest speciella shettis jag träffat på. När han var ny hos min kompis så totalvägrade han att ha ryttare på ryggen. Han bockade som bara den och taktade omkring. Först hade vi ingen sadel och jag fick rida med grimma och tyglar, barbacka på en knappt inriden häst.

Med tanke på att han är enögd blev allt mycket svårare och allt tog längre tid. Han kunde springa så snabbt att han varvade sin kompis på 1.65, och att springa supernabbt och bocka samtidigt som han snurrade var han specialité. Sadeln var lite för stor och den åkte fram över manken så jag åkte av så gott som varenda gång vi galopperade.
Andra gånger vägrade han att gå och stegrade samt bockade när man drev på. På banan så var han totalt uttråkan, ställde sig bara i mitten och vägrade helt att hoppa ens över en liten bom.
Allt gick jättedåligt och jag ville oftast inte ens rida honom.

Men långsamt löste problemen sig. Han slutade nästan helt att bocka, vi löste sadelproblemet med en svanskappa och han började gilla att hoppa. Tillslut ställde vi upp i en 50 hoppning där vi kom 3a. Jag var så stolt att jag kunde spricka! Från marken var han en ängel. Han älskade att gosa, bli kliad under läppen och att slicka i mina händer. Vi hade ett band som inte gick att bryta.

När jag slutade rida honom var han lika snäll att rida som en ridskoleponny, skillnaden var bara att han fortfarande älskade att springa!;)