Är det verkligen värt att ha en häst som man måste snurra med i 15 minuter innan man kan gå in i boxen, och en som inte ens försöker jobba när man kämpar som aldrig för...

Vi gör faktiskt framsteg. Men extremt långsiktiga. För ett framsteg går vi 5 steg bak, bokstavligt talat. Jag behöver verkligen hjälp för att komma någon vart, men jag skulle må så sjukt dåligt om jag tiggde om ännu fler grejer av mamma och pappa. Man undrar ju hur svårt det kan vara för dem som har centrerad ridning-kursen att bara låna ett ridhus och köra!? Jag vill skrika och slå på dem, jag orkar inte mer!

Men jag har ju bestämt mig. Jag ska kämpa, ännu hårdare. Jag vill bara storgråta men jag måste orka, måste försöka. Får inte tänka på allt som är skit.

Ni får bara lite stallbilder från idag om ni kommenterar. Ert val om bloggen ska få nya bilder, är på sjukt dåligt humör.